Mytomani och hemfärd

Sydney, Collaroy, Katoomba, Blayney, Canberra, Narrandera, Mildura, Adelaide, Mount Gambier, Apollo Bay, Melbourne, Lakes Entrance, Narooma, Batemans Bay, Wollongong, Dee Why, Coffs Harbour, Surfers Paradise, Rainbow Beach, Fraser Island, Rockhampton, Airlie Beach, Cairns, Whitsundays, Gladstone, Byron Bay, Hongkong, Bangkok, Koh Samui, Koh Phangan, Karon Beach, Koh Phi Phi Don.

En hel del ställen, inte sant? Vad är nu detta?
Jo, städerna ovan är städerna vi sovit i under de senaste 5/6 månaderna. 32 destinationer sammanlagt har det blivit, och då skall man veta att vi bott i Collaroy tre gånger, Airlie Beach två gånger, Hongkong två gånger, Bangkok två gånger och i Karon Beach två gånger.
Vi har varit med om otroligt mycket och resan har varit enormt givande på många plan, men nu har vi då alltså kommit till slutet av vår resa. Det känns underligt på många sätt. Det skall bli otroligt skönt att komma hem, speciellt med tanke på de senaste, händelsefattiga, dagarna. Ändå är det svårt att greppa att vi faktiskt, om ca 1,5 dygn, är hemma i trygga, kära Bollnäs och fantastiska Sverige.
Att vi varit borta i fem respektive sex månader känns väldigt surrealistiskt må man säga.
Ett sammanfattade inlägg kommer att dyka upp på bloggen inom några dagar, tillsammans med en liten "att-tänka-på-lista" då man backpackar i Australien.

...just nu sitter vi på flygplatsen i väntan på att flyget skall lyfta. Då utcheckningstiden på hostelet var 11.00 och flyget inte går förens kl 01.10 så är vi så illa tvugna att fördriva omkring 13 timmar här på flygplatsen. Vi tackar högre makter för att det finns snabbt, gratis wi-fi tillgängligt på hela anläggningen.

De senaste dagarna har annars i stort sett sett likadana ut. Vi har spenderat omkring 22 timmar av dygnet i sängen med dator/iPad.
Igår vid frukost hände dock en sak värd att förtälja. Vi träffade nämligen världens största mytoman. Ni som har sett "Gryningsmytomanen" på YouTube kan föreställa er denne man om ni multiplicerar Gryningsmytomanen med 100.
Det här snubben var från Florida i USA. Han hade bara minuter före vi träffade honom på Donken close:at tre stycken trillion dollar-dealer med Japan. Han jobbade 20 timmar om dagar och hade så gjort i 1,5 år här i Hongkong. Företaget som han ägde var multinationellt, men han kunde av sektretessanledningar inte yppa namnet på företaget.
Han påstod sig också ha botemedlet mot aids och malaria och hävdade att Kina egentligen "äger" USA på grund av en uppgörelse på 70-talet.
Utöver det här så rapporterade han endast till folk som rapporterade direkt till Barack Obama, han själv (Walter Schumacher) hade dock aldrig haft äran att själv träffa presidenten.
I övrigt påstod han även att Queen Elisabeth rapporterade "uppåt"... mer kunde han inte säga pga sekretessen. Det han yppat för oss fick egentligen inte heller förtäljas. Bill Gates var dessutom en ond människa som lever på missären i Afrika (uppfattade vi det som i alla fall...).
Det hela slutade med att han sade att han sökte ungdomar att involvera i sitt företag. Med tanke på den promilles sannolikhet att han talade sanning och av ren nyfikenhet så fick han våra nummer, så vi får väl se om han hör av sig.
Förhoppningsvis är han inget maniac som väljer sina mordoffer genom denna metod (tankarna far till Dexter Säsong 4 och Trinity Killer).
Aja, vi får väl se hur allt utspelar sig.

Sådär. Det här var troligen - om jag inte får för mig att skriva någon rad i London då vi är där i 4,5 h - det sista bloggnlägget under vår backpackerresa. Några fler inlägg kommer dock, som sagt, i efterhand.


Tills dess, ha det bra!
/Mattias