(Our foreign readers should know that "mile" in swedish (mil) is not an English mile (1609 meter). A "Swedish mile" is 10 km. So 1026 mil is equal to 10260 km).
Hej!
Nu äntligen har vi stabilt Internet igen. Så nu är det dags att sammanfatta de senaste dagarna. Vi ger det ett försök!
Vi är förnärvarande tillbaka "hemma", det vill säga i Collaroy. Grymt skönt att vara tillbaka och träffa alla igen. Riktigt roligt!
Angående rubriken så syftar den till att vi sedan vi köpte vår bil 21 november har kört 1026,3 mil. Det här är, om vi får säga det själva, en relativt aktningsvärd sträcka. För att sätta det hela i perspektiv så motsvarar det (nästan) fågelvägssträckan Bollnäs-Hawaii om man korsar Atlanten och USA, sträckan Bollnäs-Kapstaden i Sydafrika eller sträckan Bollnäs-Jakarta (huvudstad i Indonesien). Rätt obegripligt faktiskt. Och allt detta under drygt två månaders tid!
Med risk för att jag, som vanligt, fastnar i det (enligt mig mycket intressanta) statistikträsket så var vi för övrigt som längst hemifrån då vi var i Lakes Entance. Då var vi, fågelvägssträckan, 1583 mil hemifrån. Rätt svindlande tanke må jag säga!
Nåja, vad gjorde vi i Byron då?
Vi gjorde både mycket och lite känns det som, haha. Vädret var tyvärr bara på vår sida första dagen, sedan var det regn och moln den resterande tiden. Tråkigt, men jag antar att vår tur med vädret måste ta slut någon gång. För närvarande är det en cyklon uppe i Cairns och vägarna är översvämmade. Känns mycket bra att det var 38 grader och sol från klar himmel då vi var där.
För att återknyta till förra inlägget uppfyllde vi våra mål, förutom zooet. Tiden fanns helt enkelt inte.
Under onsdagen åkte vi till Nimbin. Vägförhållandemässigt den värsta vägen vi färdats längs. Extremt kurvig, smal och gropig, men eftersom vi är i Australien var hastighetsbegränsningen naturligtvis 80 km/h... Skulle vilja se den legend som lyckas hålla den hastigheten!
Nimbin var olik alla andra städer vi någonsin besökt. Här blomstrar fortfarande hippiekuluren och det tar ungefär 30 sekunder innan någon erbjuder en att köpa weed.
I affärerna säljer de marujana helt öppet och staden kan klassas som en laidback "Outlaw town". Det finns faktiskt en polisstation, men min gissning är att de är höga dygnet runt även de.
Det var i alla fall en otroligt värd upplevelse att åka dit och få uppleva det man sannolikt inte kan uppleva någon annanstans i världen.
På kvällen drog jag, Andreas och Lina till vad jag skulle vilja påstå är Austaliens mest kända nattklubb. Konceptet är att här finns inga dansgolv. Här dansar man på borden. Kul idé och en mycket god stämning!
Under fredagen begav vi oss till Australiens fastlands absolut östligaste punkt. Det kändes lite häftigt att befinna sig där och utsikten tillsammans med den fina fyr-vyn var riktigt nice!
I övrigt har vi badat i regnet och tagit det lugnt. Igår gick vi upp kl 06.00 för att åka de sista 80 milen innan vi slutligen kom tillbaka hit till Sydney-området, vilket är vår sista anhalt under vår Australienvistelse. Väldigt svårt att greppa att man snart lämnar detta fantastiska och, för oss svenskar, exotiska land.
Bilturen ner till Sydney var otroligt uttröttande. Det regnade konstant under vägen, varav det ca halva sträckan bokstavligen VRÄKTE ner. Nåja, vi överlevde ju uppenbarligen i alla fall.
Nu blir det att försöka få Kaptenen såld och invänta den annalkande cyklonen som kan komma att passera Sydney. Det blir spännande...
See ya mate,
/Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar