Japp, så var då campinglivet över för den här resan. Det var ett oväntat men värt inslag i vår trip. Vi rekommenderar verkligen andra backpackers att göra det samma. Det vi upplevt senaste månaden hade vi aldrig fått uppleva om det inte varit så att vi bestämt oss för att tälta. Men, någon gång ledsnar man och det har vi nu gjort. 19 nätter blev det sammanlagt och en pengavinst på omkring 2500 kr. Inte illa pinkat för några bonnläppar från landet!
Då vi ändå skulle tillbaka Sydney och då vi trivdes så bra i Collaroy förra gången ansåg vi att vi lika gärna kunde spendera två nätter i orten, i väntan på att få tillträde till Adams och Dennis lägenhet över julen.
När vi anlände hälsade hostelägaren James oss med en varsin high-five, en klubba och sade att vi varit saknade, medan hans kollega Mike sade "We're so glad you're back! You guys are like the definition of Awesome!"
Kändes ganska jättebra att man uppenbarligen gjorde ett gott intryck senast.
Senare under dagen satt Mike och talade om för hostelgästerna som kom hem från jobbet att svenskarna var tillbaka. Det kändes också bra. Höhö.
Med risk för att låta jättesvensk, så var det väldigt vackert väder idag. Solen stekte, så vi drog till stranden och grillade oss lite. Då vi stod i vattenbrynet uppstod ett scenario, vilket fick oss att fundera på om det skulle krävas ytterligare ett "nära-döden-upplevelse-inlägg". Så blev dock ej fallet.
Nästan samtidigt stack det till på min vänsterfot och Joels båda fötter. Smärtan är ganska svår att beskriva. Inte på grund av att den var extrem, för det var den verkligen inte, utan den var snarare väldigt obehaglig och spred sig (i alla fall för mig) upp längs benet. Bästa sättet att beskriva den är att jämföra den med den då man vaknar och upptäcker att man legat och sovit på handen så att blodet försvunnit och det sticker obehagligt i den.
Hur som helst vägrade smärtan att lägga sig, så vi begav oss tillbaka till hostelet för att smörja på lite Aloe Vera, samtidigt som vi funderade över om våra dagar här på jorden var räknade (det finns en tumnagelstor manet här i Australien som har så kraftigt gift att du dör inom 2 timmar om du så lite som nuddar den).
Då vi kom tillbaka till hostelet fick vi dock förklarat för oss att det med största sannolikhet endast rörde sig om en ofarlig, liten manet som finns här i trakten.
Så därmed kunde vi andas ut, samtidigt som vi blev bjudna på glass av personalen (inte pga manetbrännan dock, haha).
Vi passade även på att köra ett stenhårt gympass i det eminenta garagegymmet så att svetten lackade. Helt underbart.
Ja, det var väl det.
Hej då.
/Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar