(Det här inlägget var ämnat att publiceras för några dagar sedan, men pga dålig Internettillgång publiceras det idag)
DÅ var det dags för trions självutnämnda stolthet att göra comeback på bloggen! Givetvis bossar alltså Andreas bakom tangentbordet för tillfället. Anledningen till detta är inte att jag plötsligt blivit superambitiös. Anledningen är att jag har dagens anekdot att förtälja:
Morgondoppet i poolen var avklarat och frukosten låg i magen. Solen hade precis börjat steka och som resultat av detta behövde tältet vädras. Efter några sekunders pulande med yttertältet anar jag något i min vänstra ögonvrå. Några hundradelar senare har jag trotsat varje regelbok genom att instinktivt borsta bort den enorma spindeln som hittat sin väg till min vänsterarm.
Jag har ingen aning om hur farlig spindeln var, men när en mörkgrå superdödsspindel på minst en decimeter sitter och småfräser på ens arm, så är man någorlunda säker på att man är nära döden.
Vad har jag då lärt mig av dagens bravad, kanske man undrar. Först och främst vet jag f.o.m. idag att det går jättebra att vifta bort jättespindlar utan att bli biten. Jag vet också att livet inte passerar revy när man är nära att dö.
Spindlarna är tyvärr inte det enda djurlivet här på campingen, men det ämnet orkar jag inte gå in djupare på för tillfället. Det viktiga är att jag lever och att det känns rätt jävla bra.
Hade fint!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar