torsdag 6 december 2012

Roadtrip med en Amerikan

Ojoj, vilka dagar. Mycket har hänt sedan det senaste inlägget.

Jim hakade på oss och vi begav oss till en camping i en liten stad som heter Mount Gambier. Campingen låg väldigt fint och låg precis vid en sjö som kallas Blue Lake. Och den gjorde verkligen skäl för namnet. Den var verkligen knallblå. Riktigt coolt faktiskt. Det här är en utav de saker som är så fantastiskt med backpacking; vi hade inte alls planerat att stanna på den här campingen, än mindre besöka Blue Lake. Varje dag bjuder på nya äventyr - hur klyschigt det än låter.

Aja, vi hade först planerat att sticka raka vägen till Melbourne dagen efter, men som så många gånger förr fick vi ändra våra planer. Alla hostels i Melbourne var fullbokade, så vi fick komma upp med en nödplan, nämligen att stanna och sova på ett hostel efter halva delen av Great Ocean Road i en liten stad vid namn Apollo Bay.

Vi visste inte alls vad vi skulle förvänta oss när vi entrade GOR, visst hade vi hört att det skulle vara fint, men vi har hittills lärt oss att man inte alltid kan lita på andras omdömen här borta... denna gång hade vi fel. Så fel. Det vi fick se var utan tvekan i paritet med vyerna i de blå bergen, dock väldigt annorlunda sådana. Vågorna var galna och vinden kraftfull. Vi älskade det. Det var fantastiskt. Av denna anledning stannade vi på flera ställen under vägen och insöp atmosfären.

När vi senare under dagen anlände till nattens tillhåll blev vi aningen överraskade. Det var i stort sett ett hus vi skulle bo i och hostelvärden var typ den snällaste, gamla tant man kan tänka sig.

Senare under kvällen träffade vi på några holländare och en australiensare, vilka vi satt och pratade med framför lägerelden som de gjort iordning. Mycket trevligt.

Som sagt har mycket hänt sedan det senaste inlägget, så det är väl lika bra att vi direkt slänger oss in i dag tre, tillika dagens datum.

Vi valde att åka tillbaka en bit längs GOR, eftersom vi blivit tipsade kvällen innan om att det fanns koalor en bit ifrån vägen. Det tog ett tag, men till slut lyckades vi hitta dem, så nu har vi även prickat av koalor från listan av djur vi hoppas komma att få se under resan.

Bilfärden fortsatte och vi svängde av på ett ställe för att äta lunch (bestående av mackor som vanligt...). Mycket bra beslut. Där fanns massvis av papegojor i träden, vilka faktiskt visade sig vara väldigt tama. Det är svårt att i ord beskriva känslan då en fågel med ofattbart vacker fjäderdräkt sitter på din arm, medan en annan traskar omkring uppepå ditt huvud. A-MA-ZING.

En sista sak som bör nämnas om dagen är att vi då vi anlände till vårt hostel i Melbourne blev väldigt besvikna. Allt verkade i ärlighetens namn vara skit. Hostelreceptionen var en bar, personalen var lite småfull och de bad oss vara noggranna med att stänga ytterdörren på kvällen, då vi uppenbarligen bor i ett "rough neighborhood". Kändes ju inte allt för asbra, så att säga.

MEN! Inget ont som inte för något gott med sig. Vi blev tipsade av vår rumskamrat om ett ställe tio minuters promenad från hostelet där man fick äta hur mycket man ville... och priset då? DU BESTÄMMER SJÄLV! Vi kunde inte tro det, men det var faktiskt sant. Kaffe eller varm choklad på maten dessutom. Lentel as everything hette stället och vi rekommenderar varmt alla backpackers som besöker Melbourne att gå dit.

Okej, ett långt inlägg nu. Men jag antar att jag måste anknyta till rubriken också. Visst skulle jag kunna ändra den, men har jag bestämt så har jag bestämt mig.

Vi reser med en kille som heter Jim, är 26 år och är från Chicago, Illinois, USA. Detta har inneburit ett klockrent tillskott till vår lilla grupp. Vi har i stort sett inte pratat svenska alls sedan vi lämnade Adelaide och Jim (eller Justin som vi fördrar att kalla honom) passar in i gruppen hur bra som helst. Det kommer bli trist att skiljas åt på måndag. Att träffa på folk som man aldrig träffat förr och bila 100 mil tillsammans med is what backpacking is all about (för att referera till ett internskämt).

Bilder kommer imorgon. Nu ska vi försöka sova, trots rockkoncerten på våningen under.

Gnatt.

/Mattias

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar